Askorbinsyra och raden för vitamin C besvarar olika frågor
Läs ingrediensens identitet separat från en deklarerad näringsmängd och dess portionsgrund.
Att känna igen askorbinsyra som ett begrepp kopplat till vitamin C kan hjälpa dig att förstå en ingrediensförteckning. Det ger ingen uppmätt näringsmängd. För att läsa förpackningen korrekt håller du ingrediensposten och varje vitamin C-deklaration som separata anteckningar.
Kontrollera den angivna rollen
FDA tar upp askorbinsyra både bland näringsämnen och bland konserveringsrelaterade exempel i sin tabell över ingrediensfunktioner. Att ämnet finns i en lista säger inte ensamt vilket syfte som gäller i just det livsmedlet, särskilt om etiketten inte beskriver någon funktion.
Om förpackningen uttryckligen beskriver en roll, kopiera den. Om den bara nämner askorbinsyra, behåll namnet utan att lägga till en påhittad förklaring. En referens kan ange möjliga användningar; ett syfte för en specifik formulering kräver underlag om just den formuleringen.
Leta efter en verklig mängduppgift
En näringsdeklaration ger mängder på en angiven grund. FDA:s guide till näringsdeklarationen förklarar sambandet mellan portionsinformation och näringsmängder. Varje mängd vitamin C som du antecknar behöver sin enhet och den portion eller annan grund som den tillhör.
På en hypotetisk förpackning nämner ingredienserna askorbinsyra och ett separat fält anger vitamin C i milligram per portion. Spara fältets tryckta tal. Ersätt det inte med en uppskattning utifrån ingrediensens placering i listan. Namnet ensamt visar varken hur mycket den bidrar med eller den totala mängd som mäts i det färdiga livsmedlet.
Hantera en saknad rad ärligt
Om du inte hittar en mängd vitamin C, ange att den inte är tillgänglig i materialet du kontrollerade. Ändra inte tomrummet till noll och hitta inte på en positiv mängd för att askorbinsyra förekommer. Granska hela fältet igen innan du bedömer din anteckning som fullständig.
Detta fungerar också när du jämför två produkter. Den ena kan trycka en näringsmängd medan den andra bara nämner en ingrediens. Det är olika nivåer av redovisning och de möjliggör inte en direkt numerisk jämförelse utan ytterligare information.
Den färdiga anteckningen bör klargöra tre saker: ingrediensens ordalydelse, ett eventuellt angivet syfte och ett eventuellt separat redovisat näringsvärde. Det är en användbar tolkning av etiketten. Den undviker att göra ett bekant ingrediensnamn till ett påstående om ett näringsinnehåll som förpackningen faktiskt inte har kvantifierat.